Radiosändning med Joel, Melinda & Niklas

På tisdag 14/2 mellan kl 19:30 till 20:30 sänder SSU Luleå radio på 89,3 MHz!

Joel, Melinda och Niklas kommer att prata jämställdhet, spela upp en massa kärlekslåtar då det är Alla Hjärtans Dag samt en liten tribute till nyligen avlidna Whitney Houston. Glöm inte att skriva in det i kalendern och ratta in radion då det är dags!

Hur ser det ut med jämställdheten i Sverige?
Sedan år 2008 är Sverige inte längre på förstaplats i World Economic Forums årliga jämställdhetsundersökningar, vi har nämligen blivit omsprungna av våra nordiska grannar. Numera ligger vi på fjärde plats i listan och det är regeringens politik som rullar tillbaka de framsteg som uppnåtts.

Skattesänkningarna har gått till de som tjänar bäst, och för att finansiera detta har försämringar genomförts för de som har det sämst. I gruppen höginkomsttagare dominerar vita, medelålders män statistiken. I de grupper som har det svårast i samhället är kvinnor representerade i högre grad än män.

Regeringens vårdnadsbidrag passiviserar kvinnor och drar bort dem från arbetsmarknaden. Bidraget innebär att en av föräldrarna kan välja att stanna hemma för att ta hand om barnet tills det fyller tre år. Ersättningen är 3000 kronor i månaden och får inte kombineras med a-kassa, socialbidrag, föräldraförsäkring eller sjukpenning. Eftersom att kvinnornas löner är lägre än männens är det kvinnorna som stannar hemma. Inkomstbortfallet blir då mindre.

Problemet med vårdnadsbidraget är inte att föräldrarna får spendera mer tid med sina barn utan felet med reformen ligger i det ojämställda uttaget. Vårdnadsbidraget är en kvinnofälla som förvandlar dem till hemmafruar.

Statistiken visar det tydligt, i nio av tio fall görs uttaget av kvinnor. För den enskilda kvinnan kan det innebära en låg livslön med en mycket låg pension som resultat. Enligt SCB var år 2008 kvinnornas genomsnittliga pension 146 000 kronor om året jämfört med männens pension som låg på 212 000 kronor. Vårdnadsbidraget sänker kvinnors betydligt lägre pensioner och verkar inte heller för jämställda löner i övrigt.

En anledning till att kvinnor har lägre löner än män är faktiskt att det finns färre kvinnor på arbetsmarknaden. För att lönerna ska bli lika för könen måste kvinnorna ut och jobba i högre utsträckning. Vårdnadsbidraget har motsatt effekt.

SSU vill avskaffa vårdnadsbidraget och istället införa en individualiserad (också kallad tvådelad) föräldraförsäkring. Det skulle leda till ett jämnare uttag av föräldraledigheten och motverka ojämställda löner på arbetsmarknaden, samtidigt som barnet får en bättre relation till båda föräldrarna.

Undergången är en myt

Socialdemokrati... Social demokrati. Två skilda begrepp och ord som på något sätt smälter samman och bildar en symbios, en strävan och ett mål efter något större. Något enhetligt och något mänskligt.

Runt om i Sverige finns det många som ställer sig själv den oundvikliga frågan, i synnerhet efter Håkan Juholts avgång som partiledare; är detta slutet för Socialdemokraterna? Har man nått till den punkt då samhället har börjat svänga, då en stor del av den svenska befolkningen har övergett de "gamla" principerna och gått till nyare och mer "fräscha" val?

Mindre insatta yngre från andra partier konstaterar med stor säkerhet i rösten att detta definitivt är fallet. "Inom fem år finns det inga sossar" kan man höra någon säga när man diskuterar politik. Utan grund eller minsta antydan till fakta kommer man med diverse sådana här påståenden, och man anser att världen skulle vara en bättre plats utan hela vänsterfalangen.

Med risk att tas för en serienörd lånar jag ett ord från min käre vän Joakim von Anka: "Humbug!"
Socialdemokraterna vacklar inte i grundpelarna. Den kanske inte är i sitt mest stabilaste tillstånd för tillfället, men att förutsäga dess undergång känns inte relevant, eller ens nödvändigt.

Social demokrati... Vad är det egentligen? Vissa säger att det är att återgå till gamla principer och förfaranden som tidigare skett i samhället. Andra menar på att man måste totalreformera hela den sociala demokratin i Sverige och börja bli mer liberala än tidigare. Vad man måste ta i beaktande är att för att den sociala demokratin, och därmed också Socialdemokraterna, i Sverige ska kunna fortsätta leva och frodas måste partiet ställa sig själv denna enkla fråga. Och utan floskler, plattityder eller smutskastning på andra partier skapa ett lättförståeligt, konkret partiprogram som folket vill ha.
Ett partiprogram med idéer som vågar bryta barriärerna som tidigare innefattat socialdemokratin och allt däruti.
Ett partiprogram som tar tag i alla samhällsklasser och som behandlar dessa på ett likvärdigt sätt, på ett sätt som alla kan respektera, även om man inte alltid håller med.

Det är inte fråga om Socialdemokraternas fall. Det har det aldrig varit. Vad det är frågan om är hur partiet kan återvinna de förlorade svenskarnas förtroende, och hur partiet ska kunna sätta ihop konkreta mål. Endast då kan orden social och demokrati återigen gå samman till det ordet som vi alla kan relatera till och förstå. Omdefinierad och fräsch vet vi då alla vad S står för.

Mänsklighet och frihet, för alltid, forever.

Om frihet och valfrihet

En tidigare kultur- och utbildningsminister vid namn Bengt Göransson är en mycket klok person. Detta har han att säga om frihet och valfrihet - två vitt skilda saker.

"Har ni tänkt på att frihet inte längre är det viktigaste värdet i samhället? Det har ersatts av valfrihet, vilket är mycket märkligt. Och frihet och valfrihet är faktiskt inte samma sak. Valfrihet, det är rätten att välja ett sortiment som andra tillhandahåller dig. Den har den egenskapen att den privatiserar - valfrihet har jag för mig och du för dig. Väljer du rätt eller fel är det ditt problem, väljer jag rätt eller fel så är det mitt. Valfriheten för oss alltså från varandra. 

Friheten däremot är oändlig. Friheten är rätten att själv söka sig ut på ett öppet gärde, att söka upp de platser man vill söka upp. Och friheten har bara en begränsning, men en mycket viktig begränsning - jag får inte hindra andra att röra sig på samma gärde som jag. Friheten blir därför i god mening gemenskaps-skapande; den förutsätter hänsynstagande till andra. Jag får inte hindra andra i min egen expanderande frihet. 

Och det leder också till att friheten förutsätter jämlikhet. Friheten är omöjlig i ojämlika samhällen - titta på Sydamerika. De rika där lever i oändlig lyx, oändligt överflöd. Men frihet saknar dem. De kan inte gå ut på stranden från sina bostäder för att köpa en glass. Då riskerar de att bli rånade eller till och med mördade. De måste låsa in sig bakom murar med taggtrådsstängsel och bevakas av privata poliser. Lyx, överflöd - det har dem, men frihet saknar dem. Var därför rädd om friheten och var lite försiktig med valfriheten."

Glöm aldrig Fadime!

Igår var det tio år sedan Fadime Sahindal blev mördad av sin pappa, i vad som kallas för ett hedersmord. Fadime ville leva ett självständigt liv, fri och lycklig med en partner hon själv valt. Detta förvägrades hon. Den 21 januari 2002 blev hon skjuten av sin pappa Rahim framför ögonen på sin mamma och sina två systrar. Fadime blev 26 år gammal.

Ett hedersmord är ett mord på en närmare släkting. Oftast är offret en kvinna, men även män blir utsatta (Abbas Rezai år 2010). Mordet genomförs för att upprätthålla gruppens heder, som offret på något sätt anses ha dragit skam över. Hederskulturen, dess förtryck och morden den kan leda till är ett mycket stort ingrepp på en persons mänskliga rättigheter. Efter mordet på Fadime kunde Sverige inte längre blunda för hedersvåldet, förtrycket och den människoförföljelse som Fadime själv berättade om i ett tal i riksdagen året innan mordet.

Fadime var medlem i SSU och aktiv i Jämtlands läns SSU-distrikt. Där var hon ledamot i distriktsstyrelsen och hade ansvar för jämställdhetsfrågor. På sitt universitet Mitthögskolan var hon aktiv i den socialdemokratiska studentklubben. Till Fadimes minne och i syfte att föra hennes kamp för kvinnornas frigörelse vidare har SSU inrättat en minnesfond.

Kvinnorörelsens kamp för frigörelse har ända från början handlat om att för kvinnan skapa självständighet i relationen till släkten. Som socialdemokrat och feminist tycker jag därför att det är mycket oroande att den generella välfärdspolitiken blir allt sämre på att garantera varje medborgares rätt till social trygghet och eget handlingsutrymme. Istället monteras den ned, steg för steg.

I Sverige år 2012 förskjuts nämligen allt mer ansvar för välfärd och trygghet över från det offentliga till den enskilda och dess familj. De kvinnor som har det största behovet av att få stöd från samhället drabbas hårdast, men detta drabbar faktiskt också alla andra kvinnor i landet. Så Sverige behöver verkligen en socialdemokratisk regering.

Vi får aldrig glömma Fadime och alla som blir utsatta för hedersförtrycket. Vi får inte heller glömma att ett gemensamt ansvar för varandra är absolut nödvändigt för att kvinnornas rättigheter och friheter ska bli självklara.

För frihet är inte att var och en ska klara sig själv. Det är tillsammans vi gör varandra fria.

"Jag har valt att berätta min historia här för er i dag i förhoppning om att det kan hjälpa andra invandrartjejer, så att inte fler behöver gå igenom det jag har fått göra. Om alla drar sitt strå till stacken behöver sånt här inte upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig."

(Här kan du läsa hela hennes tal till riksdagen)